KVINNOSYN Att fyndet av en sk torso från en död kvinna visade sig vara rester av den försvunna svenska journalister Kim Wall berör mig mycket starkt. Dels för att hon var en kvinna på uppdrag i jobbet. Ännu mer för att hon blev offer för det uppenbara kvinnoförakt som i vårt samhälla är ständigt närvarande.
Under hela mitt liv har jag stött på patrull för min styrka. Kallats dominant, aggressiv, manshatare och jag vet inte vad.
Parallellt med detta har det alltid funnits några män som när de velat närma sig mig bedyrat att de "gillar starka kvinnor". Slutsatsen jag idag drar av det snacket är att det gör de inte alls. Kvinnor ska enligt vår samhällsnorm vara svaga. Inlindade i svarta, sexiga underkläder är de välkomna. Eller i rosa uppförstorade babykläder och med kissemissattityd.
Ett nej från en kvinna är fortfarande inte accepterat, respekterat. Så fort du visar att du faktiskt menar nej så stöter du ofta på patrull. Och i yrkeslivet är det samma sak. Är du bestämd och vet vad du vill så är det kört. Bestämd är något som verkligen inte är ok när det gäller en kvinna. Själv har jag från chefer och andra män så långt jag kan minnas fått frågor som Har du mens? när jag sagt vad jag tycker.
Jag vet inte om det är annorlunda idag. Men jag tror inte att några under har skett i sammanhanget. Varje dag nu hör och läser vi om unga kvinnor som våldtas eller ofredas sexuellt. Precis som alltid. Oavsett vem eller vilka förövarna är så avslöjar ett sexuellt övergrepp alltid maktutövning. Mannens makt över kvinnan.
Jag är så trött på detta snack om att starka kvinnor är omtyckta. När det kommer till kritan är det inte det som gäller utan då är det den gamla vanliga måttstocken som gäller.
Kim Wall var en stark och ambitiös ung kvinna som reste världen runt och gjorde journalistjobb på massor av farliga platser. Intressanta och viktiga jobb ur samhällssynpunkt. När hon då var hemma i sin världsdel - Norden - gick hon vad vi får anta intet ont anande ombord på en u-båt som en dansk man byggt. Som journalist kan jag se reportageidén hon hade. Det låter som ett roligt bildjobb och storyn bakom en person som gör något så udda som att bygga egna ubåtar är säkert både intressant och underhållande.
Vad som hände när de två sedan var ensamma ombord får nog ingen av oss veta exakt. Före avfärden finns det bild på en leende Kim Wall som tittar ner mot kajen från farkosten. Den anklagade u-båtsbyggaren har erkänt att Kim Wall dött och att han försökt begrava henne.
Jag kan förstå att man kan gripas av panik om man "råkar" ha ihjäl en annan människa. Ja jag kan tänka mig in i att man kommer på en massa lösningar som naturligtvis alla är fel. Generellt så kommer man längst om man direkt erkänner.
Nu vet vi fortfarande varken under vilka omständigheter Kim Wall dog eller vad som försiggick det hela. Föll hon i trappan och slog sig så illa att hon avled? Greps kaptenen då av panik och satte sänken på hennes kropp innan han kastade den i havet? I hopp om att ingen skulle upptäcka sanningen om ingen kropp flöt i land? Det blir intressant att se vad utredarna kommer fram till.
Vad som redan konstaterats av polisen är att det som flöt i land var en torso - alltså en kropp utan huvud, armar och ben. Som om att någon gjort detta mot en kvinna som kom för att utföra ett jobb, inte skulle räcka så säger också polisen att magen punkterats på luft för att torson inte skulle fungera som en badboll och flyta till ytan.
Det är så man inte vill fortsätta tänka på vad kvinnan utsattes för. Det enda man kan hoppas på är att hon inte var vid liv när skändningen av hennes kropp påbörjades.
Marianne Rönnberg Galmor
